Morsdag.

Sista söndagen i maj, Mors-dag?
Borde inte alla dagar vara Mors-dag, jag menar inte att ge presenter och uppvakta med kaffe på sängen och liknande.
Men varje dag borde vi skänka en tanke åt våra mödrar, vad dom har fått stå ut med, försakat och låtit bli att göra för vår skull.

I Sjöbergska residenset firade vi sedvanligt på morgonen, kaffebricka, presenter och en ny version av “Mor lilla mor”.
Kanske inte så ny men i en tonart som garanterat är helt nyuppfunnen i alla fall. Kören leddes nämligen av ingen annan än den berömde körledaren Christer “Pavarotti” Sjöberg!
Jaja, jag ska byta ut de fönsterrutor som sprack.

 

Christer

Ring så spelar vi.

Ring så spelar vi strömmar ur radion, lyssnar ofta på det i väntan på lördagens höjdpunkt klockan 10:03.
Lätta frågor som vanligt, man löser ju oftast frågan med hjälp av titelns ledtråd. Nåja, det ska ju vara en lek och det är det.

Rebecka och Leon är här och ska stanna hela helgen, härligt.
Ylwa, Robert, Rebecka och Leon är på en morgonpromenad för att köpa frallor och sträcka på benen. Jag bidrar med att göra kaffe åtminstone. Frallor, kaffe och krysset blir väl bra.

Helgen i övrigt blir väl att greja och dona, jag kan väl inte bidra med så mycket men glada tillrop kan jag åstadkomma i alla fall.

Christer

Dagarna går.

Ja det gör dom verkligen. Och en annan följer ju med. Våren gick snabbt förbi och nu har vi ju pingst - HÄNRYCKNINGENS TID. Försommar får man väl kalla de dagar som är innan sommaren kommer.


Vad har då hänt mer än att jag jobbat?


Valborg gick i lugnets tecken, första gången på länge som jag inte såg någon brasa.


Vi har varit i stora staden Växjö hos Rebecka.


Mina lockar har blivit avklippta. Har numera en avskalad look.


Jag har deltagit i Margaretaloppet, en trevlig tillställning.


Mina jobbarkompisar firade mig på en kanonrestaurang
i lilla staden Kalmar.





Div. åtgärder för att hålla liv den gamla kroppen har utförts och håller på att utföras.


Ja det var väl en del av som hänt sen sist.


Nu ska snart äta middag, flintastek, mums eller hur?

Ylwa

Pingsten.

”Pentecost” heter det på engelska och det är väl närmre ursprunget som egentligen kommer från grekiskans “pentekoste” och betyder den femtionde och syftar på att Pingsten infaller 50 dagar efter Påsk. I dag förknippar vi väl Pingsten mest med bröllop och i vår församling med konfirmation.

Pingsten har en viktig religiös innebörd, det kan man läsa om i Apostlagärningarna kap 2:
”1När pingstdagen kom var de alla församlade. 2Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. 3De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. 4Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
5I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. 6När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. 7Utom sig av förvåning sade de: "Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? 8Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? 9Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, 10från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, 11både judar och proselyter, vi är kretensare och araber - ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar." 12I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: "Vad betyder detta?" 13Men andra gjorde sig lustiga och sade: "De har druckit sig fulla på halvjäst vin."”

Pingsten kallas ju ofta hänryckningens tid och detta uttryck kommer från en dikt av Esaias Tegnér “Nattvardsbarnen” (1881).
” Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan
stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet,
prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor
glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom.
Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten”

Pingsten kan ha många betydelser och jag har oftast svårt att komma ihåg vad det innebär men nu kanske jag minns när jag skrivit om det?

Christer

Det som göms i snö…….

Jag har undrat länge över teknikens under, hur små kan dom göra våra elektronikprylar egentligen? Ja grejor som mobiltelefoner, fjärrkontroller, USB-minnen och MP3-spelare. Ni vet alla dom prylarna som vi lägger alltför mycket tid på att leta efter varje år.

Jag vet i alla fall hur små dom kan göra MP3-spelare, tillräckligt små för att dom ska kunna gömma sig i ett helt år. Jag fick en MP3-spelare julen 2008, överlycklig laddade jag in musik och gick med den på när jag sysslade och pysslade precis som det ska vara. Men, säg den lycka som varar. En dag kunde jag inte hitta den, jag letade och letade, ropade på den och bönade och bad.
“MP3-spelaren kom fram, Pappa har ny smaskig musik”
Men inget hjälpte, spelaren var borta.

Jag sörjde och funderade, var är den lilla rackaren?
Tiden gick och med jämna mellanrum tog sorgen tag i mig och jag gjorde ett nytt försök att hitta den. Slutligen blev den ett ljuvt minne blott och mina tankar började vandra mot att köpa en ny.
Kan den verkligen vara borta, jag rådbråkade mitt minne och insåg att det kunde den och jag hade slarvat bort den och skulle antagligen slarva bort en ny om jag köpte en. Följaktligen köpte jag ingen utan gick i tystnad och led.

Gårdagen gick som en lördag brukar göra, melodikryss och lång frukost, en stund framför datorn och allmänt låg hastighet. Jag skrev ut en grej som jag skulle skicka och gick till lådan där vi har kuvert och liknande.
-F*n oxå, har vi verkligen inga C5 kuvert?
Jag slet ut lådan så långt det gick och rotade runt.
-Hjälp mig, jag vill inte ligga här längre.
Svag och tunn kom rösten som jag längtat efter att höra, det var min MP3-spelare, alldeles övergiven och utmattad (batteriet slut) låg den där bland kuvert och brevpapper. Brev blev det inga skickade men däremot fick jag fram sladden illa kvickt, laddade batteriet och skickade in ny musik i den lilla gullungen.
Jag lyssnade och lyssnade och lova mig själv att nu ska jag aldrig mer slarva bort den, får väl se hur länge det håller.

 
Christer