Bergkvara, ett sommarsamhälle fram för allt. Byn lever även när sommaren är över den ändrar bara tempo. Jag tog kameran i dag för att dokumentera lite i vår närhet, man blir ju gärna hemmablind, som en vis kvinna en gång påpekade i ett blogginlägg.
Sommar, sol och bad känner vi ju alla till och gillar men platserna finns ju kvar även på höst/vinter/vår!
Dalskärs Camping, övergiven.
Dalskärs badplats, övergiven.
Inga som campar och inga som badar, var är alla?
Småbåtshamnen skriker efter gäster men ingen hörsammar.
Kan det vara mer övergivet? Inte ens en gång böndernas fält har någonting kvar att visa upp. Tja en glömd majskolv var det enda jag såg i alla fall.
Glesbygd, ja i alla fall nu när höstmörkret sänker sig och sommargästerna bommat igen sina stugor, campinggästerna satt sina husvagnar i garaget och båtägarna lyft upp sina ögonstenar och packat in dem i presenningar som julklappar som väntas på att öppnas. Försökte hitta något upplyftande på min tur med kameran och var nära att ge upp men framför vår egen dörr hittade jag den, ljuspunkten i höstmörkret. Tack Ylwa!
Jag fortsatte min runda och passade på att dokumentera lite byggnader i vårt samhälle. Bilderna kanske är intressantast för de som bor/har bott här men jag tycker det är kul att jämföra gamla bilder med hur det ser ut nu och dessa bilderna blir ju faktiskt också gamla en gång, eller hur?
Bergkvara Hamn, timmerhamn framför allt. Timmer skeppas in och ut och lagras i väntan på användande eller försäljning.
Skällenäs Gård, numera Vågen återvinningscentral.
Bergkvara skola “Solhem” med sin pulka backe i förtvivlad väntan på snö.
Scoutstugan som vi alla i familjen tillbringat många timmar i som scouter och ledare. Hyrs ut till Torsås Kommun på dagarna och används som naturförskolan “Kråkan”.
UNO-X hittade ingen lönsamhet i sin bensinförsäljning och plockade bort sina pumpar, grävde upp tankarna och lämnade byn. Vad man undrar är ju vad det ska bli av det nu?
Bergkvara en vanlig höstdag erbjuder faktiskt många foto tillfällen och en sån här runda med kameran i högsta hugg borde man nog göra oftare. Jag får se om jag fortsätter med hembygdsdokumentationen, fy ett sånt långt ord.
Christer