Vi samlades ett "gäng"; Ylwa, jag, Ikis, Robert, Becca och Robert (Stuxberg) hemma hos mormor för att avnjuta denna Norrländska delikatess. Nu visade sig att det bara var jag, Ylwa, mormor och Robert (Sjöberg) som åt av det. Tur är ju att doften är något påträngande så även de som inte åt kunde "njuta".
Det är kul att träffas, saknar förstås Cecilia och Crille vid bordet, och prata. Jag tror att det för en utomstående skulle vara svårt att hänga med i svängarna: skånska och småländska blandas friskt och samtalsämnena börjar oftast med "Kommer ni ihåg......"
Ja en fest var det och det blev inte sämre av kaffe och hemmagjord äpplekaka med vaniljsås till efterrätt. Nu kan man göra som surströmmingen, bara jäsa, så mycket annat orkar man inte.
Hoppas det inte blir några jobb i natt, inte så mycket för min skull utan för kollegor och fartygsbesättningen. Låt mig säga så här: Om det blir jobb så hoppas jag att det blir en Gastanker.
3 kommentarer:
Surströmming! Inte det värsta och inte det bästa! Grisfötter är nog det värsta... kan inte få bort tanken ; Tro var dessa "fötter" gått?!
Lugn da´ (måndag) är ledig da´numera... Lev väl!
Anders H.
Hej hopp under filten! Ja de stämmer nog som du skriver pappa att en utomstående skulle nog inte palla en längre stund med allt kackel! En trevlig eftermiddag med familjen var det som alltid när vi träffas=) Nu ska jag nanna o ladda för en dag i skolan. Puss o kram Becca!
Om man bortser från lukten och de eventuella biverkningarnahade jag mer än gärna varit med på middagen! PoK Cecilia
Skicka en kommentar