Tillbaka i vardagen.

En vecka, så länge har vi varit hemma nu. Instämmer med en annan bloggare som jag känner att tiden uppfattas olika. En vecka på Hawaii går fortare än en vecka här hemma, allting är relativt som Einstein sa.
I dag har vi haft Nautiskt Råd, då går vi igenom olika ärenden som rör vårt område. Frågorna är av typen: utprickning, kajer, farleder etc. Vi var i Karlskrona på sjöofficersmässen, snacka om anrika lokaler. I vanliga fall är vi på stationen men omväxling förnöjer.

Morgondagen blir en i mängden antar jag, vad gäller jobbet. Men lite uppvaktning får vi väl hinna med innan det är dax att dra. Min hustru fyller nämligen 29, ja varken hon eller jag blir äldre och ska man döma efter vårt sätt så är vi nog inte så gamla ännu.
Ålder är oxå relativt, kommer i håg när jag blev kallad Farbror första gången.

Jag hade skaffat mig min lya på V:a Bernadottesgatan och en av de första dagarna ringde det på dörren. Glad i hågen går jag och öppnar, utanför står en liten kille på ca 7 år.

-Vill Farbror köpa en lott?

Jag blev så ställd att jag stängde dörren utan att säga något. I efterhand så tycker jag nog att mitt handlande var orättvist men tänk er in i min position, nybliven lägenhetsägare, ung, vacker (eller nåt) och allt utom Farbror. Så kan det vara oxå, jag var ju gammal relativt sett ur den stackars killens ögon. Det är därför så att relativt sett är jag fortfarande 29 och i mina ögon är Ylwa fortfarande lika ung och vacker som när vi träffades.
GRATTIS min älskling.

Christer