Ostindienfararen IRL.

Nu ska jag berätta om gårdagen.
Klockan ringde 05:00, jo det är sant. Semestern är hård ibland må jag säga. Det var så att Ikis skulle mönstra av från Götheborg efter en längre törn. Ja längre med landkrabbemått inte med mina.
Ikis ville gärna ha skjuts hem och vi ville naturligtvis se båten.
Ja, jag har ju för all del sett henne på nära håll tidigare. Jag lotsade ut henne från Karlskrona i fjor till kanonernas ackompanjemang. Ylwa hade sett henne också vid besöket i Karlskrona så hon blev snabbt utsedd till att ta hundvakten, inte 12-4 utan passa Leon. Sagt och gjort, 06:10 rullade Grålle i väg från Barkskeppsvägen mot Växjö, i Växjö hoppade Ylwa av och Beckis “på”. Snabbt susade vi vidare mot Lysekil dit Götheborg skulle ankomma 13:30, bilen susade och vi (jag, Cissi, Beckis och unge Herr Sjöberg) stojade och stimmade som vanligt.
Två fikapauser hann vi med och med humöret på topp rullade vi vidare i typiskt västkust väder: Regn och blåst!

Lysekil bjöd på ännu mera regn och massa folk med tillhörande parkeringsplatsbrist. Vi såg skutan närma sig kaj och paniken spred sig, ska vi missa angöringen på grund av att vi inte hittar någonstans att ställa bilen? Nåja det löste sig och vi fick se Götheborg glida in till kaj. Prydlig var hon och Ikis bidrog till utsmyckningen, se själva (feg är hon inte iaf).

Jaha, så kan det gå till. Högt är det.
Ikis samlade sina grejor, tog adjö av sina skeppskamrater och iväg bar det igen.
Jaja först visade hon runt på "sin" båt, inte utan stolthet. Helt rätt om ni frågar mig.

Bilen knökad och lång väg hem. Vi körde och körde, käkade hamburgare, löste korsord och körde frågesport. I växjö bytte vi ut Beckis mot Ylwa och susade vidare.
Bromsade in utanför familjen Sjöbergs residens vid midnatt samtidigt som trippmätaren slog över och visade 100 mil! En lagom dagsetapp, nåja lite väl långt egentligen men vi hade kul hela tiden så det var ingen som ångrade sig. Så kan man också fördriva en semesterdag.

Christer