torsdag 11 februari 2010

Protokollförare, javisst.



Nautiska Rådet är över och jag sitter med resterna och sliter mitt hår i förtvivlan. Hur svårt kan det vara att skriva ett protokoll, jag vet svaret: SKITSVÅRT!

Punkt för punkt betar man av det hela men att lyckas formulera sig så att alla som läser det får samma uppfattning om vad som bestämdes. Inte nog med det alla som var med ska känna att just deras synpunkter finns där och återges på det sätt som dom menade, ja just menade.
Skriva vad dom sa är en sak men att få med andemeningen utan att återge bokstav för bokstav, minspel för minspel eller kroppsspråk det är klurigt. Kommatecken är bra för att få flyt och mening i det hela men det gäller att placera dem rätt. Ni kommer väl ihåg den gamla ramsan.


Om jag kan så kommer jag inte.
Om jag inte kan så kommer jag


Jämfört med:
Om jag kan så, kommer jag inte.
Om jag inte kan så, kommer jag.


Svenska är ett underbart språk, eller hur? Nåja jag börjar bli van, undrar hur många protokoll jag skrivit i mitt liv? Jag har ägnat större delen av dagen åt det och får nog lägga halva morgondagen oxå. Nu ska jag i alla fall hålla kväll och glömma allt vad protokoll heter.

Här sitter jag och skriver!

Christer

2 kommentarer:

Rebecka sa...

Låter trist men ikväll ska vi ha mysigt nu när jag är hemma=) P o K!

cecilia sa...

Den gamla ramsan kommer jag aldrig att glömma, jisses vad jag slet mitt hår första gången jag såg den då den presenterades som en tankenöt! PoK Sillen