Trodde inte att jag skulle tycka att det gjorde något men man lurar sig, hon har varit i sin bur där ute när man klippt gräset eller gått förbi. Klara (kaninen) "svarade" alltid när man kom "Hallå Ninen" och då stack hon fram huvudet och kollade, jag tror inte att hon kände igen mig men det kändes så.
Vi får hoppas att hon hoppar fritt nu med massor av gröna maskrosblad och fri tillgång till pellets.
Christer
4 kommentarer:
Ja vi fäster oss så lätt vid våra husdjur.. Hon hade ett långt liv iaf, fast det känns sorgligt ändå.. Hoppas hon träffar Mase och Rosa igen på maskrosängen! Pyss
Jag saknar henne jätte mycket! <3
Det är konstigt, man är inte så tuff och oberörd när allt kommer kring.
/Christer
Usch, jag blir jätte ledsen nu när jag läser vad som hänt Klara.. Det är så sant som du skriver pappa att man lurar sig själv att man inte kommer sakna den men jag kan sakna Mase fortfarande.. Ta hand om er! Puss o kram Becca!
Skicka en kommentar