Hawaiiresans avslutning.

Upp med tuppen, ja en hyfsat morgontrött tupp. Vi vill ju dra nytta av vår sista halvdag på Oahu. Kaffe på vår bryggare på rummet och packa, packa och packa. När packningen var så gott som klar gav vi oss i väg på en sista shoppingrunda i ”vår” ABC store. ABC-store fanns överallt och jag menar överallt, ABC ska visst betyda ”Aloha brings coustomers” men vi på ön säger att det betyder ”All blocks covered”. Vi hade lite att handla, helt planerat, vi visste precis vad vi skulle ha och fixade det ganska snabbt. Smålänningar som vi är hade vi sparat kvitton och kunde lösa in dessa mot två kaffe muggar, kanon. Upp på rummet, duscha, packa klart och sedan checka ut. Javisst, strax innan vi skulle lämna rummet kollade vi runt i lådor och skåp och se! Inne i kylens bortersta hörn stod två bortglömda öl och skrek efter uppmärksamhet. Snälla som vi är så förbarmade vi oss över dem, en sista öl på balkongen, kondensen rann längs ölburkarna och tårarna längs våra kinder. Ja inte riktigt men lite sorgligt kändes det trots allt. Check out time 12:00 så vi var i god tid, checkade ut 11:59:59. Lämnade väskorna till hotell vaktmästeriet för förvaring till vi skulle hämtas 2:15 pm. Vi gick med tunga steg ner mot Waikikki, jag i långbyxor, strumpor och skor (vedervärdigt).
Tog en snabblunch vid "Hyatt on the beach, snack bar" och äntligen avslöjades det vem som var det hemska hamburgertrollet: Det trodde ni inte va, jo alldeles rätt det är Bergatrollet (Sjöbergatrollet). Jaha så var det ute, salladskvinnan sitter här bredvid mig och småler. Efter att ha stoppat i oss väl tilltagna portioner (amerikanska) så gick vi bort och tog farväl av SURFAREN och Waikikki Beach. ALOHA OAHU, MAHALO.
Speedi shuttle tog oss tryggt till flygplatsen via Honolulu hamn, ett annat par skulle släppas av vid ”Pride of America” ett kryssningsfartyg modell större. Hela resan ut till flygplatsen satt man och ångrade att man inte beställt en månad i stället, som tur väl var kom regnet och det gjorde det hela lättare, första regnet på hela vistelsen (förutom i regnskogen på Maui men där skulle det ju regna). Hemresan sker i två etapper (2x8 timmar, sittande, behöver jag säga mer?), först Honolulu-Chicago. Ankomst tid O’hare 05:19 och avgång 22:05, bra, kanon då kan vi ju få en heldag i Chicago. Första motgången kom redan i Honolulu, efter sedvanligt strul med incheckningen fick vi reda på att våra väskor inte kan ”tagas” direkt till Cph då vi har mer än 12 timmar i Chicago. Ok, fine. Vi hämtar väl ut våra väskor och checkar in dem igen vid 10-tiden, fortfarande gott om tid för ”a visit to town”. Andra motgången, SAS incheckningsdisk öppnar inte förrän 13:15. Sitta igen……Ja något gott förde det med sig ”A real American breakfast”, Pannkakor med smör, maplesyrup och bacon. En bagel med cream cheese och en stor balja amerikanskt kaffe dvs diskvatten, inget Zoegas där inte. Vi hade vår mat och sov klocka igång, sitta och sova en stund, upp och röra sig, äta och dricka, sitta och sova en stund….. ni fattar!Äntligen rasslar det till och SAS-disken öppnas, bedövade som vi är i våra ädlare delar får vi en långsam start och tre andra resenärer hamnar före oss i kön, Herr och Fru Snigel, unga fröken sölkorv samt familjen Sköldpadda också vi. När det äntligen blev vår tur hade vi nog 10 stycken bakom oss,, 8 timmar innan flyget skulle gå! Vana resenärer som vi är hade vi alla papper klara och framme så det visslade bara till så var vi av med väskorna och försedda med boardingpass. Vi hade ju bestämt oss för att kunna säga att vi hade varit i Chicago så vi slängde oss på tåget in till stan ”downtown” och rusar ut för att mötas av isiga gator, snöfall och en temperatur på ca -25C eller nåt, det kändes så i alla fall. Promenerade ca 500 meter innan vi fått nog och kastade oss in på ett café och beställde kaffe och croissant. Skitgott och varm lokal, gissa vilket vi uppskattade mest? Ja för all del croissanten var också god……………….Uppvärmda tänkte vi att nu klarar vi väl en promenad i alla fall, pyttsan snön börjar vräka ner och där står jag i Hawaiiskjorta! Skitsamma vi tar en promenad i alla fall, direkt tillbaka till tåget. Nu sitter vi här på O’hare (vitsigt va) och skriver och väntar. Avslutar och lägger ut när vi kommit hem och kompletterat med lite bilder.

Jaha, hemma igen. Sitter vid soffbordet och skriver detta och lägger in bilder. Sista etappen gick bra, en härlig unge på flyget som skrek i 8 timmar nästan med en mamma som antingen snöt sig så planet skakade eller bröt ihop och slet i ungen med tårarna sprutande. Jag vet inte vem det var mest synd om: Mamman, barnet eller oss medpassagerare.
Bilen stod kvar i Malmö och startade som den skulle, vi körde halva sträckan var i ett försök att bekämpa "jet-lagen".
Skönt att vara hemma trots allt, planeringen för nästa resa börjar i morgon!!!!!!!

Ylwa och Christer