Just nu för 20 år sedan fick vi besked att min pappa Yngve. slutat sina dagar.
Visst var han sjuk, men även hans dödsfall kom oväntat.
Han bara somnade in så stilla i sömnen.
Vet inte när man är förberedd på döden?
Jo förresten det är man ju varje dag; för man ska ju alla dö men inte när.
Och när döden kommer så man inte förberedd.
Så är det, jag vet det.
Vi som har varit med/är med om det VET hur det är.
Tänk att jag skulle bli ensam 20 år efter att min mamma blev det.
Det fanns inte i min värld då.
Nu är det min värld det är verklighet i.
// Ylwa
4 kommentarer:
Jag minns den dagen mkt väl, det var en jättefin majdag o vi hade bestämt att vi skulle äta frukost ute o då ringde mormor o jag var så glad o berättade det för henne. Då sa mormor kan jag få prata med mamma? Och då bara skriker du rakt ut morfar är död. Cicci var på hajk o sen åkte vi upp till sjukhemnet, var det inte så mamma?
Precis så var det Becka.
pok mamma
20 år sedan.. Tänk jag minns det som igår, kristallklart... Två pappor, två morfädrar... Oändligt saknade! Pok C
Visst vet man att alla ska dö förr eller senare, men förberedd tror jag aldrig man kan vara. Och fruktasvärt är det oavsätt om personen är gammal, ugn, frisk eller sjuk. Det är bara att hoppas att det finns en bättre plats där vi alla ses efteråt! Många kramar till dig!
Skicka en kommentar